Orientering är en sport som kombinerar både fysiska och mentala element. Den grundläggande idén med orientering är att gå från start till mål genom att besöka ett antal kontrollpunkter i en förutbestämd ordning med hjälp av karta och kompass. För att välja den bästa möjliga rutten tittar orienterarna på terrängens egenskaper, och vinnaren avgörs av den snabbaste tiden för att slutföra banan.
Det unika med orientering är att en orienterare måste navigera och fatta snabba beslut samtidigt som han eller hon springer i hög hastighet. Orientering är en billig sport som lämpar sig för båda könen och alla åldrar.
Discipliner
Orienteringssporten utövades först inom militären men numera finns det en mängd olika former, från de mer traditionella långdistanslöparna i skogen till de mer nyligen utvecklade sprintlöparna i städerna. Med hjälp av elektronisk stämpling och GPS-spårning har orientering blivit en sport som är synlig för publiken med realtidssändningar i TV och på Internet.
Svenska orienteringsförbundet har fyra officiella discipliner:
- Orienteringslöpning
- Mountainbike
- Skidåkning
- Spårorientering (Trail)
De första orienteringstävlingarna i oreineteringlöpning och skidorientering är kända för att ha hållits redan på 1890-talet. Mountainbike- och spårorientering är ganska nyare format som utvecklats under de senaste decennierna.
Orienteringslöpning
Orienteringslöpning är den ursprungliga och största grenen inom orientering. Utövaren ska här ta sig fram till fots och så snabbt som möjligt ta sig från start till mål via ett antal kontroller. De enda hjälpmedel som är tillåtna är karta och kompass. Orienteringslöpning sker i skog, park eller stadsmiljö
Det finns ett flertal olika tävlingsformat inom orienteringslöpning. De vanligaste är långdistans, medeldistans, sprintdistans, natt och stafett.
Långdsistans – Längre sträckor där vägvalen blir viktiga
Medeldistans – Många kontroller som kräver snabba beslut och är mer tekniskt utmanande.
Sprintdistans – Sprintdistansen är den kortaste och mest intensiva distansen och kännetecknas av många kontroller, snabba beslut och små marginaler. En förhållandevis enkel nivå av orientering som blir svår på grund av den
Nattdistans – Liknar långdistansen men sker på natten med en pannlampa.
Mountainbikeorientering
Mountainbikeorientering är en uthållighetssport som lockar både orienterings- och mountainbikeentusiaster. De viktigaste orienteringsfärdigheterna är vägval och kartminne.
Extremt bra cykelhantering och förmåga att klara av branta backar både uppåt och nedåt är ett absolut måste. För att skydda miljön får de tävlande normalt inte lämna stigar och spår, även om det undantagsvis kan vara tillåtet i vissa länder.
Mountainbikeorientering är en av de nyare orienteringsdisciplinerna som administreras av Internationella orienteringsförbundet. Den startade i slutet av 1980-talet på klubbnivå i länder där mountainbike var en populär utomhussport.
Världsmästerskapen i mountainbikeorientering anordnas varje år och lockar omkring 25 nationella lag.
Skidorientering
Skidorientering är en uthållig vintersport som kombinerar navigering och terrängskidåkning över en ojämn terräng med hjälp av förberedda terrängskidspår. En skidorienterare kombinerar hög fysisk uthållighet och styrka, utmärkta tekniska färdigheter i skidåkning och förmågan att välja de bästa rutterna.
Skidorienteringstävlingar är utformade för att testa både idrottsutövarnas fysiska styrka och navigationsförmåga. Skidorienterare använder en karta för att navigera i ett tätt nätverk av skidspår och för att besöka kontrollpunkter i rätt ordning. Ruttvalen görs på grundval av skidspårens kvalitet, lutning och avstånd, som alla kan avläsas från kartan.
Skidorientering mäts i tid – den snabbaste tiden vinner. Ett elektroniskt kort verifierar att idrottaren har besökt alla kontrollpunkter i rätt ordning.
Skidorientering är mentalt och fysiskt utmanande. Sporten kräver och utvecklar matematisk och rumslig förmåga, korttidsminne och andra mentala förmågor utöver de fysiska förmågorna hos en längdskidåkare.
I jämförelse med längdskidåkning är skidorienterare snabbare på tekniskt utmanande smala mjuka spår. Idrottarna måste läsa en karta och göra hundratals vägval på en bana samtidigt som de åker skidor i full fart.
Vid skidorientering är det den naturliga miljön som är arenan. Skidorienteringsevenemang kan anordnas från en befintlig skidstadio med hjälp av det befintliga eller specialutformade nätet av skidspår för biathlon och längdskidåkning.
Skidorientering har sitt ursprung på 1890-talet och är en sport med långa traditioner. Skidorientering är en erkänd olympisk sport.
Spårorientering
Spårorientering är en orienteringsdisciplin som är inriktad på kartläsning i naturlig terräng. Disciplinen har utvecklats för att ge alla, även personer med begränsad rörlighet, en chans att delta i en meningsfull orienteringstävling.
Manuella eller elektriska rullstolar, käppar och hjälp med förflyttning etc. är tillåtna eftersom rörelsehastighet inte ingår i tävlingen.
Orienteringssökande måste identifiera kontrollpunkter på marken som visas på kartan. Eftersom detta sker på avstånd tävlar både funktionshindrade och icke funktionshindrade deltagare på lika villkor. Bevis på korrekt identifiering av kontrollpunkterna kräver ingen manuell skicklighet, vilket gör det möjligt för personer med kraftigt begränsad rörelseförmåga att tävla på lika villkor. De flesta orienteringsevenemang har klasser som är öppna för alla.
Idrottare som inte kan delta på någorlunda lika villkor i sporten på grund av en funktionell nackdel på grund av ett permanent funktionshinder är berättigade till den paralympiska klassen.
Trailorientering erkändes som en officiell IOF-disciplin 1992. Den första världscupen i trailorientering någonsin hölls 1999 och ersattes 2004 av världsmästerskapen i trailorientering. Världsmästerskapen anordnas varje år.